Martin Valfridsson
lämnade i tisdags sin utredning om utsatta EU-medborgare till
jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i Sverige.
Utredningen har
särskilt fokuserat på barn- och jämställdhetsfrågor. Av de omkring 4.700
utsatta EU-migranter som fanns i Sverige hösten 2015 var mellan 70 och 100
barn.
Detta skulle
motsvara ca 14 utsatta EU-migranter på Åland. Det känns som att det finns
förhållandevis fler på Åland.
I Rapporten skrivs: ”Att
skänka pengar till den som tigger riskerar att cementera tiggarrollen och inte
leda till någon långsiktig förändring för gruppen. Barnens skolgång riskerar
att bli lidande och tiggarrollen riskerar att gå i arv till nästa generation.”
Utredningen kommer
inte fram till att man ska anvisa särskilda platser för boende till
migranterna.
En annan utredning
görs för närvarande av möjligheterna att lättare avvisa människor som bosätter
sig på annans mark.
Både Åsa Regnér och
Martin Valfridsson påpekar att man bör undvika att hjälpa tiggare genom att ge
pengar på gatan.
– Jag tror inte att
det långsiktigt är det som hjälper individer ur djup fattigdom. Jag tror
verkligen att pengarna gör bättre nytta hos organisationer i ursprungsländerna,
sa Martin Valfridsson.
– Man får förstås
göra som man vill, men vi tycker att stöd till organisationer som arbetar med
människors liv i Rumänien och Bulgarien, att det är vettigt att stödja dem om
man funderar över hur man kan göra, sa Åsa Regnér.
– Sedan vi
tillträdde har vi jobbat hårt nationellt och på EU-nivå med den här frågan för
att tiggeriet ska minska och upphöra, sa Åsa Regnér under presskonferensen.
Enligt uppgift i DN
avsatte EU ca 32 miljarder kronor till de utsatta i Rumänien under åren
2007-2013.
Senare i veckan
åker minister Regnér själv ner till Bulgarien för att sluta ett avtal om romer
likt det som Sverige har med Rumänien.
– Det är inte en
långsiktig lösning att människor ber om pengar på gatorna i Sverige, säger
Regnér till SVT Nyheter.
Den svenska regeringen
kommer nu att se över Valfridssons förslag.
Frågan är hur vi
skall förhålla oss till detta på Åland? Tror vi att vi hjälper dessa utsatta
EU-medborgare på sikt genom att sätta pengar i deras muggar, eller ens genom
att tillåta dem att sitta utanför affärerna med sina muggar?
Är det bättre att vi
via åländska organisationer eller finska myndigheter försöker hjälpa dessa
personer i deras hemländer?
På annat håll talas
om kriminalitet bland dessa utsatta EU-medborgare. Hur är situationen på Åland?
Någon som vet?
På annat håll talas
om ockupation och olagliga boenden. Hur är läget på Åland?
Borde vi i
Mariehamn och närliggande kommuner sätta upp en strategi eller regler för detta
fenomen?
Det känns som om vi
kommunpolitiker måste ta tag i detta svåra ämne.
Stephan Toivonen
Stadsfullmäktigeledamot
Åländsk Demokrati