Sluta med insinuationerna och analysera sakpolitiken istället!

Niklas Lampi tar i sin ledare ”Vidriga hot mot ministern” upp ett aktuellt, viktigt men mycket tråkigt ämne; de hot, som vissa politiker har mottagit.

Jag håller helt med honom i sakfrågan att dessa hot inte hör hemma i en demokrati. Vi kan, och vi bör möta åsiktsmotståndare med respekt.

Tyvärr begår sedan NL en ful insinuation, så han i svepande ordalag skriver: ”På Facebook-trådar och i utskick kring Åländsk demokrati får den hetsiga jargongen ofta fritt spelrum. Om det finns någon direkt länk mellan dessa lokala miljöer och de aktuella hoten är oklart och inte belagt på något sätt.”

Jag har redan vid ett flertal tillfällen påpekat att Åländsk Demokrati inte haft några ”utskick”. Det var en fristående grupp, som faktiskt bestod av personer från ett flertal politiska partier på Åland. Syftet var att provocera och testa gränserna och att få till stånd en debatt i ämnet. Jag kan medge att även min egen debattteknik på Facebook då, som privatperson, var ganska tuff. Men så fick jag också själv mordhot på nacken.

Då utskicket var genomfört grundades Åländsk Demokrati. Efter detta ändrade jag både stil och innehåll i inläggen och vinnlade mig om att inte använda invektiv mot åsiktsmotståndare. Tyvärr ändrade inte våra åsiktsmotståndare stil, vilket föranledde mig att göra en polisanmälan mot de grövsta övertrampen, inkluderande minister Fellman. Åtalen lades ner bl.a med motivet att politiker måste tåla lite mer.

Men trots denna dom, så har jag inte förfallit till att använda invektiv, utan försöker föregå som ett hyggligt exempel i detta fall. Alltid under eget namn. Hård debattstil, kanske, men utan invektiv och inte kritik mot person och klädsel.

Däremot skrev en av socialdemokraternas suppleanter i stadsfullmäktige nyligen helt onödiga personliga kommentarer under falsk facebook-profil. Trots att ÅT fick kännedom om detta konkreta fall, så valde man att inte skriva något om detta utan väljer att istället komma med fula insinuationer helt utan belägg.

Vi inom Åländsk Demokrati har haft flera interna diskussioner kring vår policy, och den är klockren. Inga fejkade konton. Inga anonyma hot och inga invektiv. Vi använder argument i debatten från vår sida.

VI har också försökt fundera på vem, eller vilka, som kan ligga bakom hotmailen. Den jargong, som används i dem enligt media, är helt främmande inom min grupp. Några har vissa gissningar om i vilka grupper man kan söka gärningsmännen. Frågan är om det inte helt enkelt kan röra sig om frustrerade och missnöjda traditionella socialdemokratiska väljare?  Men en så enkel lösning är antagligen inte Lampi intresserad av att lyssna på.  

Avslutningsvis vill jag även påpeka att det känns lite enkelspårigt att ÅTs ledarskribent gång på gång använder en teknik med att insinuera saker, som han inte har några som helst belägg för, med det enda och uppenbara syftet att försöka svartmåla Åländsk Demokrati. Inte en enda gång har tidningen kommenterat våra åsikter när det gäller tobakspolitiken, beskattningsfrågan, vindkraftsstödet, ÅHS-besparingar, folkomröstning om Åxit, kvoteringen inom kommunalpolitiken, vår kritik mot sänkningen av rösträttsåldern, skarvproblematiken, Pommernfrågan, Maxinge-race, osv. Borde inte tidningen kommentera sakpolitiken istället för att syssla med fula insinuationer? Om jag minns rätt så har ÅT inte kommenterat dessa sakfrågor överhuvudtaget den senaste tiden.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Sänkt rösträttsålder är odemokratiskt.

Då jag för en tid sedan fick se förslaget om sänkt åldersgräns för kommunalval presenterad så tänkte jag spontant att då vårt namn är Åländsk Demokrati så borde vi kanske vara öppna för sänkt åldersgräns, då det kändes mer demokratiskt.

Men då jag diskuterade detta med en några sympatisörer så visade det sig att så gott som samtliga var emot en sänkning av åldersgränsen.

Då kontaktade jag några av våra unga sympatisörer och bad dem diskutera saken med sina kompisar. De hade inte rösträtt med dagens regler, men skulle ha det med det nya systemet. Inte heller de tyckte det var rätt att sänka åldersgränsen.

Då ansåg jag att ÅD ur demokratisk synvinkel skulle stå för att bibehållen åldersgräns. Och visst har det en logik, eftersom en sextonåring ju inte kan ställa upp i val, får köra bil, eller ens köpa en öl. Då kanske det känns det kanske lite populistiskt att säga de nog ska få rösta.

Förslaget lades som bekant fram av minister Nina Fellman, som representerar Ålands Socialdemokrater. Man kunde säga åländsk socialdemokrati. Namnet är nästan identiskt med vårt.

Ministern sände ut en förslaget till 41 remissinstanser. Fem av dem var positiva till iden om sänkt åldersgräns.

Men ändrade minister Fellman då uppfattning? Nej. Det är det som tydligen skiljer åländsk socialdemokrati från Åländsk Demokrati. Vi lyssnar till andras åsikter, medan minister Fellman inte lyssnar till andras åsikter. Det är därför, som jag redan tidigare har ifrågasatt varför de har ordet ”demokrati” i sitt namn. Jag har redan tidigare föreslagit att ”despot” skulle vara ett mer beskrivande namn för henne.

Sedan svarade vi även i vårt remisssvar att OM sänkningen trots allt genomförs, så vore det viktigt att rösträtten skulle införas årsvis, så som det ju var för ett antal år sedan. Inte enligt åldern på valdagen. På detta sätt skulle inte skolklasserna ”splittras” så att de som fyller år efter valdagen inte har rösträtt.

Men vi såg även ett annat problem med sänkt rösträttssålder, som vi även lyft fram: Med en sänkt rösträtt gäller rösträtten även skolungdomar.

Vid senaste val hände det i en skola att en lärare, som var uppställd i valet, använde våra insändare som underlag för att skriva insändare. Först beskrev läraren oss, som att vi borde gå om grundskolan, vi borde lära oss skriva osv. Sedan bad hon eleverna skriva elaka tänkta insändare emot oss. Problemet var ju att en del av eleverna inte tyckte som hon och kände ett stort obehag av att följa hennes uppmaning. I vissa fall lämnades även uppgiften ogjord. Eventuellt påverkade detta alltså även betyget.

Av den orsaken ser vi det som ytterst viktigt att lärare, som är uppställda i val sätts i karantän under själva valkampanjen. Detta skulle då främst gälla lärare i exempelvis samhällsämnen, svenska osv. Däremot känns det kanske inte som om lärare i matematik skulle behöva omfattats av detta tillfälliga yrkesförbud.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Sänk stödet till Pommern

Minister Mats Perämaa har i offentligen sagt att ”vi” har lovat att ge 80% / 5 miljoner till Pommerns torrdocka.

Han måste då enbart avse regeringen. För det är Lagtinget som fastslår budgeten och i den första tilläggsbudgeten för 2016 fanns bara texten ”Landskapsregeringen föreslår att landskapets finansieringsandel av kostnaderna för torrdockan i enlighet med ansökan kan uppgå till 80 % av understödsberättigade investeringskostnader, dock högst 5 miljoner euro. ”

För mig kan ”högst 5 miljoner euro” innebära fem, fyra, tre, två eller en miljon euro. Inte absolut fem miljoner.

Men nu i den andra tilläggsbudgeten föreslår LR exakt fem miljoner.

Detta löfte gavs i tiderna då budgeten var i balans. Nu har budgeten ett underskott på ca 20 miljoner euro.

ÅHS måste skära därför 2.000.000e. LR har planerat att minska bidrag till medborgare med 700.000e och pga Orkla-krisen så har LR i samma budget äskat om en extra utgift om 3.200.000e till Ålands Kraftnät.

Efter allt som hänt är det inte rimligt att Pommerns torrdocka skulle kunna erhålla medel i enlighet med löften som gavs då ekonomin såg helt annorlunda ut. Stödet till Pommern måste kunna nagelfaras.

Mitt förslag är att Pommern-projektet får ett 60-% bidrag av LR, dock högst 4 miljoner euro. Detta äventyrar inte projektet, men det kan kräva en omprioritering. Man har även talat om andra alternativa lösningar i debatten.

Jag vet och jag förstår att Pommern, som donerades till staden av Edgar Erikssons familj, är en sk ovärderlig symbol för staden och kanske även Åland.

Vi inom Åländsk demokrati är värdekonservativa och vill gärna, liksom många andra, bevara denna symbol. Men inte till vilket pris som helst. 

Jag anar mig till att jag får en replik, som påpekar att jag ju också sitter i Mariehamns stadsfullmäktige och borde tänka på staden. Detta är helt rätt. Men i första hand måste jag tänka på Åland och Ålands befolkning.

I Lagtinget fick jag 2/3 av rösterna från landsbygden. 1/3 från Mariehamn.

Jag hade en enda insändare angående politiken i Mariehamn (utöver flyktingpolitiken) och det var att jag ifrågasatte en så dyr torrdocka för Pommern. Så mitt politiska samvete är rent i denna fråga.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Invektiv eller diplomati?

Nyan frågar i sin ledare: Självstyrelse eller diplomati ?

Enligt pressen så uttalade Lantrådet Katrin Sjögren ord som ”rappakalja” och ”svinaktigt” angående Finlands nya budget.

Folke Woivalin, tidigare Lantråd, sade att det gäller att ha lågmält tonfall men stark i argument och i sak emot Finland.

Nu verkar det som att allt går som på Facebook. När argumenten tar slut så kastar man invektiv på motståndaren.

Ålands Framtids Axel Jonsson uppmanar dessutom till olagligheter av samma orsak.

För vår del, så uppmanar vi inom Åländsk Demokrati till sans och diplomati. 

Kanske de alternativ, som Ålandsdelegationen nu undersöker angående att skatterna kan bli kvar på Åland, så som vi förstått av media, inte är en så dålig lösning i alla fall? Kanske orsak att avvakta lite till?

Sedan kan vi även välja om vi har ett båtregister eller inte.

I alla fall så kanske det kan vara bättre att föra en dialog och inte bojkotta självständighetsbalen, som första alternativ?

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Skarven - Från fridlysning till skottpeng?

Vi har under sommaren och speciellt de senaste helgerna i samband med fisketävlingar sett hur fiskefångsterna har varit betydligt sämre än tidigare år. Detta är alarmerande. Om utvecklingen fortgår på detta sätt kan fisketurismen vara i fara inom en mycket kort tidsperiod. Detta skulle i och för sig leda till att Guttorp kunde stängas ner, och LR sparar lite i budgeten, men det var knappast så man ville minska kostnaderna i budgeten.

Vad är då orsaken till nedgången i fisket?

De som rört sig ute i skärgården denna sommar har med egna ögon kunnat se hur skarvpopulationen har vuxit. Det är förvånade hur snabbt detta kunnat ske och hur snabbt ett ösamhälle kan förvandlas till oigenkänlighet.

Vi har ju i alla tider haft våra vitfåglar i skärgården, men de svarta fåglarna hör helt enkelt inte till vår natur. Vi borde göra vad vi kan för att mota denna invasiva art innan det blir irreversibelt.

Vi måste se och lära oss vad som händer på annat håll. På så sätt kan vi undvika att göra samma misstag, som andra redan har gjort. Med vår självstyrelse, så kan vi göra skillnad.

Fråga är vad som borde göras. På annat håll har man inte skyddsjakt utan experimenterar med att picka ägg och skjuta med gaskanoner. Här har vi skyddsjakten, men den verkar inte räcka till. Kan vi förlänga jaktperioden? Borde vi införa skottpeng och försöka bygga upp en efterfrågan på dem genom att sälja dem till fler restauranger?

Det är många som väljer att blunda för dessa problem och argumenterar att vi alltid haft fåglar i skärgården, vilka äter fisk. Och ja, det har vi haft. T o m ”Nationalbanken” använder en skärgårdsfågel som symbol, men de invandrade fåglarna har en helt annan kultur. Våra egna fåglar har oftast sina revir, vilket gör att det blir en automatisk balans mellan fåglar och fiskar. Men de nya fåglarna häckar i kolonier och tömmer sedan vik, efter vik på fisk. Det verkar vara väldigt svårt att få dem att ändra sitt beteende.

Vissa fiskare hävdar att de nya invaderande fåglarna äter 53 gånger mer fisk än de fåglar vi haft från förr. Jag har inte någon statistisk källa, så vi får ta denna uppgift med en nypa havssalt.

Vi är ju vana med vitfåglarna och deras välkända läten och beteenden. De svarta fåglarna kommer andra tider, är tysta och har ett helt annat beteende, vilket för många kan verka skrämmande.

Vi borde så snart som möjligt komma med en plan med fler och varierande åtgärder för att stävja förändringen, innan det är för sent.

En fråga är ju då om och hur EU kan involveras. Inom EU är skarven fridlyst, men skyddsjakt tillåts. Vi godkände nyligen i Lagtinget regler kring invasiva arter. Där finns bland annat mink och mårdhund. Borde vi inte försöka få in skarven på denna lista? Kan vi ha hjälp av EU i detta fall?

Ett annat alternativ kan vara att försöka få stöd via den parlamentariska Östersjökonferensen.

Inom BSPC har man lyckats komma med gemensamma resolutioner mot övergödningen av Östersjön och att begränsa utsläppen från kryssningsfartygen. Kanske vi kunde lägga fram frågan för att kunna nå en gemensam skarvstrategi? Danskarna lär ju vara längst framme när det gäller forskning i ämnet.

Vi måste, vi måste ta krafttag nu! Innan det är för sent.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati