Vad skall Pensionsfonden satsa på, och vem är det som bestämmer?

LR:s budget för 2015 är godkänd. Kostnaden för pensionerna blir 29 miljoner €. Skärgårdstrafiken, den tredje största posten, kostar 16 miljoner €.

Verksamhetsberättelse framgår att pensionsfondens värde var 364 miljoner €. Skulden för arbets- och ledamotspensionerna var till 727 miljoner. Pensionsskulden är alltså 363 miljoner.

Därför är det av största vikt att pensionsfonden hanteras på ett optimalt sätt för att garantera bästa möjliga avkastning, och på så sätt minska de kostnader som måste tas via budgetmedel i framtiden.

Det är förvånande och beklämmande att pensionsfondens avkastning inte engagerar lagtingsledamöterna. Pressen är inte heller aktiv.

Pensionsfondens avkastningen har legat kring 19 miljoner de två senaste åren. Avkastningen 2013 var 7,2%. Om avkastningen på pensionsfonden kunde ökas med 0,4% så skulle LR förtjäna mer per år, än man vid första anblicken vann vid privatiseringen av södra linjen på fyra år.

Pensionsfonden har indelat aktieplaceringarna enligt: Finland, Övriga Europa, Nordamerika och Tillväxtländer. Främst de sk BRIC-länderna, dvs Brasilien (inte så mycket Ryssland), Indien och Kina.

Från tabellen kan vi se inom vilka ramar pensionsfonden enligt egna regler kan placera medlen. Max och Min. Detta är saker, som borde diskuteras mer än skärgårdstrafiken.

Jag har tittat lite på de placeringar som pensionsfonden har. Ungefär hälften är placerade i räntebärande papper. En ovanligt hög andel, men den diskussionen kräver en separat artikel. Vi ser istället på aktier(-fonder) på de olika marknaderna.

I Finland har man placerat 34%, i Övriga Europa 39%, i Nordamerika 5% och i tillväxtländerna 20% av kapitalet.

Som ett diskussionsunderlag har jag skrivit in tillväxten på de olika marknaderna, samt avkastningen det senaste året. Avkastningen på börserna tenderar nämligen i det långa loppet att korrelera med tillväxten i ekonomin.

Tillväxten är obefintlig i Finland och Euro-området. Skuldsättningen är hög. Är det då förnuftigt att placera 73% av aktierna där? Strategiskt är det dessutom en större risk att vara beroende av Finland både när det gäller skatteinkomster OCH aktieavkastning. Går det ena dåligt, så tenderar ju också den andra att gå dåligt.

Japan hade en snabb tillväxt efter kriget och aktieindex gick upp 250- falt under perioden 1948-1984. Så hamnade landet i 0-tillväxt och hög skuldsättning. Idag är börskurserna på samma nivå som 1984. Många är rädda för att EU och Finland nu kan ha samma utveckling framför.

Tillväxten är hög i USA. Varför har man bara placerat 5% där. Eller: Varför får de bara placera 5% där? De gör så gott de kan.

USA och Kina tävlar om att vara världens största ekonomi. De verkar också tävla om att ha den största tillväxten.

Indien, Kina och många sk Frontier-länder går som tåget, och aktiekurserna avspeglar detta förhållande.

Kanske det vore förnuftigare att öka placeringarna i USA, Kina, Brasilien och de sk Frontier-länderna och minska placeringarna i Finland och Europa?

Bioteknik har varit tillväxtmotorn i USA och steg med 33% senaste år och 118% på två år. Hur mycket fondpengar tror ni har placerats där?

Lagtinget diskuterar skärgårdstrafiken men inte pensionsfonden och dess regler. Det finns en stor trafikavdelning. Var finns avdelningen, som ska placera pensionmedlen? Pressen skriver om skärgårdstrafiken, men inte om kostnaderna för pensionsutgifterna, som är dubbelt större.

Alla verkar debattera skärgårdstrafiken, men få skriver ett ord om pensionsfonden.

I verksamhetsberättelsen, som nu har lite mer informationsvärde, framgår att de sju ledamöterna har fått 4.496€ i arvode, dvs 640€/ år. Är det någon som tror att de gör ett omfattande arbete?

Det framgår även att man erlagt 266.000€ åt externa kapitalförvaltare och 144.000€ till portföljförvaltare dvs 410.000€ om jag förstår den kryptiska texten korrekt.

Ingenstans framgår vem, eller vilka, som förvaltar pensionsfondens tillgångar på 364 miljoner €. Märkligt. Det är ju uppenbarligen de, och inte Lagtinget, som diskuterar och bestämmer hur den åländska pensionsfondens pengar skall förvaltas. Deras beslut påverkar Ålands budget för decennier framåt. Någonstans förs dessa diskussionerna bakom okända och slutna dörrar.

Kan någon journalist byta ut blyertspennan mot en blåslampan och reda ut saken? Att fråga LR brukar vara meningslöst.

Men kanske fonden i sin nästa verksamhetsberättelse i alla fall kunde specificerar hur stor andel av pensionsskulden som hänför sig till ledamöternas pensioner. Jag vet att många är nyfikna.

Marknader              Andel        Max        Min        Tillväxt 2014                Börsavkastning 2014

Finland                       34%        50%         0                     0                                       +5

Sverige                        ?%                                                   2%                                 +11

Övr Europa                 39%          40%        0                      0                                      +9

Nordamerika                5%            5%          0                      +5%                               +8

Tillväxtländer               20%         20%         0

BRIC-länderna

Brasilien                                                                                    0                                     0

Ryssland                                                                               -5%                                     -40%

Indien                                                                                 +5%                                         +30%

Kina                                                                                   +7%                                         +28%

Sk Frontier-länder exempelvis

Turkiet                                                                                 +4%                                         +30%

Syd-Afrika                                                                           +5%                                           +13%

Egypten                                                                               +5%                                               +33%

Bioteknik uppgång                             +33% för 2014  och  +118% 2013-2014

Upphandlingen av Södra Linjen

Nordic Jet Line vann den öppna upphandlingen för Södra Linjen. Detta skall spara 4,1 miljoner €.

Lampi (ÅT): ”Exakt hur förändringarna faller ut mätt i euro och cent finns det ännu inte ett tydligt bokslut på. Men de beräkningar som ligger i botten talar om inbesparingar på anmärkningsvärt höga nivåer. ”

Beslutet har kritiserats och många ”sanningar” verkar finnas.

Fråga 1: Sparas 4,1 miljoner?

Totalkostnaden blir 32% lägre. Alltså lönerna är nu 100, sen 68 som index.

Man brukar säga att det, som är utgift för en, så kan är inkomst för en annan. Om personalen är åländsk så stannar skattemedlen på Åland. Beaktar vi inkomstskatt och konsumtionsskatt, så ligger vi kring 50%. Dvs Landskapet får ”skatteåterbäring” om ca 50 och nettokostnaden är är alltså 50 nu.

Utöver detta kommer en multipikatoreffekt. Löner till ålänningar konsumeras i stor utsträckning på Åland och ger upphov till fler skatteeuron. Nettokostnaden kan alltså ligga kring 25.

Utgående från fakta och diskussionerna på sociala medier så verkar risken stor att personalen i framtiden inte är skattskriven på Åland och lönerna konsumeras till stor del på annat håll. Då kan nettokostnaden ligga nära 68.

En snabb och enkel överslagsanalys visar att risken är uppenbar att upphandlingen är negativ för landskapet. LR måste ju se till helheten och inte bara kostnaderna. Självklart har LR gjort en noggrannare analys, men den har jag tyvärr inte sett.

Fråga 2: Kunde upphandlingen ha gjorts på ett annat sätt, så att enbart åländska/ inhemska företag hade kunnat vara med?

Fellman (Nyan) skriver: ”Vi saknar helt enkelt verktygen för att längre skydda våra egna företag mot internationell konkurrens”

Lampi skriver (ÅT): ”Kritik mot reformerna har förvisso heller inte saknats. Främst har den handlat om att regeringen borde ha vikt driften för åländska företag, och att man via olika manövrar borde ha rundat regelverken som säger att tjänster av den här storleken måste bjudas ut på EU-nivå.”

Men Rosenqvist (ÅT)skriver: ”Hur förnedrande skulle det inte vara för en så stolt sjöfartsnation som Åland att behöva förlita sig till att landskapet sätter konkurrensen ur spel för att på så sätt kunna säkra sysselsättningen för sina sjömän?”

Och Jörgen Pettersson (Ordförande för Finans- och näringsutskottet, som behandlade frågan) skriver i sin blogg:

”Vi kan inte vara protektionistiska bara åt ett håll. Det är i vart fall inte seriöst. ”

I pressen har jag fått bilden av att det inte funnits en annan väg, men det FR och JP skriver tyder på att det är ett politiskt beslut, och inte det enda alternativet i EU-djungeln.

Men står inte EU för konkurrens och frihandel? Jo, i de flesta fall. Men det finns undantag. Måste jag påminna om tax-free-trafiken? Tycker FR att det är förnedrande att vi sätter konkurrensen ur spel där? Vill JP att tax-free-trafiken ska upphöra, för att vi innerst inne vet att det främsta syftet inte är att säkra trafiken till Åland?

Hur är det med transporter av små paket till när och framför allt

fjärran? En oekologisk sysselsättning, som Posten Åland borde upphöra med? Det strider ju helt mot EU:s huvudlinjer, men det ger ju pängar...

I andra fall går alltså pängar före rundande av regelverk.

När det gäller skärgårdstrafik inom EU så finns ”klara” regler i

Rådets förordning (EEG) 3577/92(7 sidor).

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CONSLEG%3A1992R3577%3A20130701%3ASV%3APDF

Men, som jag sett i de sociala nätverken, så finns det även oklara undantag. Meddelande från kommissionen COM 2014 232 (23 sidor) ang. liten icke-kommersiell trafik mellan öar.

http://ec.europa.eu/transport/modes/maritime/news/doc/com(2014)232_sv.pdf

 Det innebär att den är skattesubventionerad och kanske har EU ”tänkt” att den kan upphandlas lokalt just mht till kalkylen ovan. I alla fall, så går det då kanske att, efter att man diskuterat ärendet med EU-kommissionen, begränsa upphandlingen till inhemska / åländska företag.

Känns det protektionistiskt att använda sig av direktupphandling? Kanske? Men vad jag läst på sociala medier, så gör Estland så. När de lade ut en liknande trafik, så gjorde de en begränsad upphandling, så åländska företag inte kunde ge anbud. Men ett estländskt företag kunde vinna de öppna upphandlingen på Åland. Känns det rättvist?

Enligt uppgift på nätet så kände Finansutskottet till detta när de bestämde sig för en öppen upphandling. Eller var det så att det inte fanns några alternativ, som Nyan skriver? Var ligger sanningen?

När jag jämför diskussionerna i pressen och på sociala medier, så får jag en känsla av att trots situationen med två tidningar så är det egentligen ingen som granskar regeringen kritiskt utan de fungerar mer eller mindre som okritiska megafoner.

Att stå med en penna i luften och demonstrera för pressfrihet 3.000 kilometer från en maskinpistol är lätt, men det skulle också vara viktigt om pressen skulle försöka sig på mer en mer fri och grävande journalistik lokalt.

Ålänningarna bör få veta om LR i detta fall var tvungna att använda sig av helt öppen upphandling eller om det ligger politiska orsaker till beslutet.

Fråga 3: Fråga till ansvariga minister Thörnroos: Har LR har ställt en direkt fråga till EU om att kunna ha en begränsad upphandling i detta specifika fall?

Svaret berör alla anställda på LRs färjor och skattebetalarna, som i slutänden kanske får en ännu dyrare skärgårdstrafik om man ser till helheten med såväl kostnader, skatteintäkter och i värsta fall även arbetslöshetsunderstöd.

Har man inte frågat, så har man helt enkelt inte varit intresserad. Bortförklaringar är bara dimridåer.