Skall vi rösta om Åxit?

Det är nu två månader sedan Brexit-omröstningen.

Redan dagen efter skrev en lokal politiker att det var ett misstag att ha en folkomröstning. Varför? Hade det blivit 90% för Bre-main, så hade det kanske varit onödigt, men blir det 48-52, oberoende åt vilket håll, så känns det viktigt att hålla en omröstning.

Det finns många fördelar med EU. Men det finns också många saker som folket inte gillar, eller inte förstår. Det verkar som om förespråkarna nu lite mer börjat förstå detta från EU/politikerhåll.

Det har skrivits att Brexit framförde felaktigheter, som Media borde ha granskat noggrannare. Borde inte Bre-main ha granskat och kritiserat argumenten?

Då man skrev att det fanns ”lögner” inom Brexit, så funderade jag på vad man sade före vår folkomröstning i tiden. En del säger nu att det inte alls blev som de hade trott. 

Det talas om lögner och felaktigheter, men det är ju inte så lätt att veta hur framtiden ser ut. Men om vi ser tillbaka till vår folkomröstning om EU, så drar jag mig till minnes två huvudteser när det gällde fördelarna, förutom fred och frihet; matpriserna skulle gå ner i Finland och fördelarna med den fria rörligheten inom EU.

Är det någon, som minns när matpriserna gick ner i Finland, eller kan vi nu medge att detta var en lögn?

Den fria rörligheten? Är det någon som vet hur kan ex besiktar en åländsk bil i ett annat EU-land? Har ni provat?

Är det någon, som vet hur man på ett korrekt sätt kan skaffa ett internetabonnemang i Frankrike, eller Portugal? I Frankrike måste man betala med check... I Portugal måste man skaffa ett skattenummer, som gör att man måste lämna in en deklaration varje år. Flexibla medborgare hittar dock andra lösningar.

Jag tycker mig ha hört att det klagas på att få köpa svenska filmer via nätet på Åland. När vi från Lagtinget besökte Bryssel, så klagade en MEP på att hennes barn inte kunde få hyra filmer med finskt text/ljud. Men vänta nu. Klaga för oss, när hon sitter i parlamentet och stiftar lagar?

EU har alltså inte ens lyckats med dessa grundläggande saker för ”fri rörlighet” trots tiotusentals tjänstemän i Bryssel. Inte undra på att ”mannen på gatan” blir frustrerad och talar om regler för böjda gurkor osv. I Portugal finns också ”jordgubbar-som-är –för-små”...

Och sedan har vi demokrati- och kunskapsunderskottet. EU-flaggan känner vi till, men hur många kan sjunga med i nationalsången? Hur många vet vilken den är? Hur många vet vem, som är EUs president? Eller EUs regeringschef? Hur många skulle känna igen dem, om de gick längs Torggatan?

När kunde vi senast demokratiskt välja Finlands kommissionär? Som är? Och ministerportfölj?

Den fria rörligheten mellan Sverige och Danmark är för tillfället kanske inte det bästa exemplet på EUs fördelar?

Vi har alla olika åsikter om hur EU är och hur det borde vara. Men efter att Stor-Britannien fick möjligheten att rösta om fortsatt medlemskap eller utträde, så har det även röster höjts för att vi borde få göra det än en gång.

I nästan alla plenum i Lagtinget, så klagar någon ledamot på EU av olika orsaker. Kanske vi borde ta en offentlig debatt om för- och nackdelar med EU och även fråga oss om vi vill vara med i EU, och ett hurudant EU vi vill vara med i?

Må vara att EU-projektet är ett bra projekt, men jag anser att det finns goda grunder att fundera på om och när Åland ska få rätt att folkomrösta om ett fortsatt medlemskap, nu när det ju som bekant enligt artikel 50 i Lissabon-fördraget är möjligt för stater att utträda.

Vi bör kanske även låta medborgarna få folkomrösta om Eurons vara eller icke-vara? De två hör faktiskt inte ihop. Det finns som bekant länder inom EU, som inte har Euron som valuta, men det finns också stater utanför EU, som har Euron som sin valuta.

Men grunden i demokrati är deltagande, debatt, engagemang och så småningom en majoritet för en åsikt. Inte att politiker bestämmer och efteråt förklara och rättfärdiga sina val.

Därför kommer vi inom Åländsk Demokrati att ta detta till övervägande inför nästa lagtingsval.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Åländsk Demokrati välkomnar åländska socialdemokrater.

Jag blev mycket förvånad då den nya Landskapsregeringen i sin första tilläggsbudget ville skära ner 2.000.000 för ÅHS och dessutom minska bidragen till medborgarna med 700.000. Det var ju en liberal-socialdemokratisk-moderat regering?

Senare ville den socialdemokratiska näringsministern Camilla Gunell dessutom ge 2.700.000 euro i bidrag till vindkraftsföretagen. Det råkade vara en lika mycket, som man ville ta från ÅHS och bidragen. Det fick mig att som ett sista argument lova /hota med att bilda ett gammelsosse-parti om man fullföljde tankarna med ett stöd till vindkraftverken.

Det var kanske svårt att förstå min tanke bakom detta. Ni förstod nog, men tidningarna verkade ha svårt att göra det.

Men jag måste inte grunda ett nytt parti. Många inom Åländsk Demokrati anammar faktiskt dessa idéer, så vi kan också välja att bredda partiet. Det är bara media som försöker stämpla Åländsk Demokrati som ett ”extremhögerparti”.

Personligen har jag även ifrågasatt dagens kritiska och som jag ser väldigt aggressiva feminism, som verkar vilja skuldbelägga alla män för de brott, som en liten andel av männen gör, istället för att öppet och fördomsfritt försöka analysera orsaker och samband.

Nu skriver minister Nina Fellman i en insändare att de svenska socialdemokraternas nya flyktingpolitik inte är deras.

Hon skriver också att Ålands socialdemokrater också tar avstånd från de svenska socialdemokraternas nya förslag i tiggerifrågan.

Men de socialdemokrater som är tveksamma till att man tar pengar från sjukvård och bidrag till medborgare och i stället ger dem till vindkraftverksbolagen får gärna söka sig till Åländsk Demokrati istället.

De socialdemokrater som inte känner att den aggressiva feminismen leder någonstans kanske vill söka sig till vår mjukare feminism, som står för jämlikhet och rättvisa löner?

De åländska socialdemokrater, som inte längre stöder de svenska socialdemokraternas övergivna flyktingpolitik får gärna söka sig till Åländsk Demokrati.

Vi välkomnar också de åländska socialdemokrater, som känner sig tveksamma till om tiggarna verkligen blir hjälpta i det långa loppet med dagens system.

Detta är inte en brun väg. Det är en väg som de flesta, utom de åländska socialdemokraterna, nu har börjat vandra.

I talmännens ed heter det att de skall verka för Åland och ålänningarnas bästa. Där finns ingenting om att gå bortom nationalstatens gränser.

Stepham Toivonen

Åländsk Demokrati

Ingen total enighet bakom övertagande av beskattningen.

Kerstin Österman skriver i söndagens ÅT i Samhälle och politik en intressant artikel under rubriken ”Hur långt räcker åländsk enighet om beskattningen”.

Detta med anledning av att Ålandskommittén hade valt att gå vidare med två modeller för framtidens beskattningsssystem i den nya självstyrelselagen.

Ålandskommittén är en parlamentarisk grupp bestående av samtliga partier, som fanns i lagtinget senaste valperiod. Därför är Åländsk Demokrati inte representerad.

I pressen har jag dock kunnat läsa att de två modellerna man talar om utgår dels från dagens ”klumpsummesystem” och dels från pricipen ”att skatterna blir kvar på Åland”.

Det har kanske i offentligheten framstått som om det råder en politisk enighet om att Åland skall ”ta över beskattningen” i kölvattnet på den sk SOTE-reformen.

Men i slutet av juni hade jag en insändare i ämnet där jag uttryckte min stora tveksamhet till att överta beskattningen.  Jag skrev att klumpsumman borde justeras med beaktande av att befolkningen har ökat rejält på Åland sedan lagen infördes. Där är vi överens. 

Men jag såg många risker med att överta beskattningen.

Jag ville dock se mig som skeptiker, inte som motståndare.

Orsaken till skeptisismen var följande:

1.      Det finns inte tillräcklig kompetens i lagtinget. Laginget skall representera hela Åland och många yrkesgrupper och kommer aldrig att ha ”tillräcklig” ekonomisk kompetens utan kvotering.

2.      Så fort man talar om egen beskattning, så talar man i nästa stycke om sänkta skatter. All fokus blir på skattesänkningar istället för effektivisering av verksamheten.

3.      Tredje problemet blir sedan tjänstemannasidan när man ser hur mycket expertis som behövs i Finland.

4.      Fjärde problemet blir inom lagstiftningen. Vi har resursproblem nu. Skall vi ytterligare stifta alla skattelagar, så ökar behovet kraftigt.

5.      Nu jobbar nu deltid och ”får” klumpsumman per automatik. Om vi skall debattera alla skattelagar, så behöver vi mer tid. Det rimliga är att vi måste arbeta året om och detta ökar naturligtvis både våra kostnader och kostnader för lagtingets tjänstemän.

6.      Det blir en fråga om handböcker och litteratur inom åländsk beskattning, domstolsbedömning och rättspraxis på ett område med 29.000 innevånare.

7.      Avslutningsvis ”Orkla-problematiken”. Å ena sidan så är det ju bra att LR i ett krisläge snabbt kan skräddarsy en lösning för ett företag, men är detta demokratiskt? Plötsligt sänkte Saltvik vissa skatter utan att hinna fundera varken långsiktigt eller ideologiskt. Bara för att ”anpassa” sig.

Jag frågade då om det fanns något alternativ till klumpsumman och visade ett alternativ, som inte synts så mycket i den öppna debatten.

Ålandskommittén (13.11 2014) skriver i sin rapport ”Tekniska lösningsalternativ för utveckling av landskapets Ålands ekonomiska självstyrelse” om alternativet 3.6 ”Statsskatten lämnas kvar på Åland för landskapets bruk.”

Idén kommer ursprungligen från den sk Aaltogruppens rapport: ”Justitisministeriets betänkanden och utlåtanden 4/2013” s 63.

Med detta alternativ behöver vi inte egen lagstiftning och all den kompetens som det kräver. Vi skulle få skatter i enlighet med aktiviteten på Åland.

Vi kommer att få vissa problem med att exakt få fram storleken på dessa skatter, men systemet har andra fördelar. Om det inte går att fastställa de exakta skatterna, så kunde man ju ha en ny sorts ”flitpeng”, som skulle basera sig på ”allmänna aktiviteten och hälsoläget” i den åländska ekonomin, ex arbetslöshet osv.

Jag avlutade med en förhoppning om att vi kunde fundera vidare på detta under sommarledigheten.

Nu ser det ut, som om Ålandskommittén går i denna riktning, så ur vår synvinkel dvs Åländsk Demokrati, så är vi nyfikna på den modell, som ÅK kommer att presentera. Kanske vi blir nöjda med det alternativet, även om de andra partierna hellre hade velat ta över beskattningen helt och hållet.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati