Ingen total enighet bakom övertagande av beskattningen.

Kerstin Österman skriver i söndagens ÅT i Samhälle och politik en intressant artikel under rubriken ”Hur långt räcker åländsk enighet om beskattningen”.

Detta med anledning av att Ålandskommittén hade valt att gå vidare med två modeller för framtidens beskattningsssystem i den nya självstyrelselagen.

Ålandskommittén är en parlamentarisk grupp bestående av samtliga partier, som fanns i lagtinget senaste valperiod. Därför är Åländsk Demokrati inte representerad.

I pressen har jag dock kunnat läsa att de två modellerna man talar om utgår dels från dagens ”klumpsummesystem” och dels från pricipen ”att skatterna blir kvar på Åland”.

Det har kanske i offentligheten framstått som om det råder en politisk enighet om att Åland skall ”ta över beskattningen” i kölvattnet på den sk SOTE-reformen.

Men i slutet av juni hade jag en insändare i ämnet där jag uttryckte min stora tveksamhet till att överta beskattningen.  Jag skrev att klumpsumman borde justeras med beaktande av att befolkningen har ökat rejält på Åland sedan lagen infördes. Där är vi överens. 

Men jag såg många risker med att överta beskattningen.

Jag ville dock se mig som skeptiker, inte som motståndare.

Orsaken till skeptisismen var följande:

1.      Det finns inte tillräcklig kompetens i lagtinget. Laginget skall representera hela Åland och många yrkesgrupper och kommer aldrig att ha ”tillräcklig” ekonomisk kompetens utan kvotering.

2.      Så fort man talar om egen beskattning, så talar man i nästa stycke om sänkta skatter. All fokus blir på skattesänkningar istället för effektivisering av verksamheten.

3.      Tredje problemet blir sedan tjänstemannasidan när man ser hur mycket expertis som behövs i Finland.

4.      Fjärde problemet blir inom lagstiftningen. Vi har resursproblem nu. Skall vi ytterligare stifta alla skattelagar, så ökar behovet kraftigt.

5.      Nu jobbar nu deltid och ”får” klumpsumman per automatik. Om vi skall debattera alla skattelagar, så behöver vi mer tid. Det rimliga är att vi måste arbeta året om och detta ökar naturligtvis både våra kostnader och kostnader för lagtingets tjänstemän.

6.      Det blir en fråga om handböcker och litteratur inom åländsk beskattning, domstolsbedömning och rättspraxis på ett område med 29.000 innevånare.

7.      Avslutningsvis ”Orkla-problematiken”. Å ena sidan så är det ju bra att LR i ett krisläge snabbt kan skräddarsy en lösning för ett företag, men är detta demokratiskt? Plötsligt sänkte Saltvik vissa skatter utan att hinna fundera varken långsiktigt eller ideologiskt. Bara för att ”anpassa” sig.

Jag frågade då om det fanns något alternativ till klumpsumman och visade ett alternativ, som inte synts så mycket i den öppna debatten.

Ålandskommittén (13.11 2014) skriver i sin rapport ”Tekniska lösningsalternativ för utveckling av landskapets Ålands ekonomiska självstyrelse” om alternativet 3.6 ”Statsskatten lämnas kvar på Åland för landskapets bruk.”

Idén kommer ursprungligen från den sk Aaltogruppens rapport: ”Justitisministeriets betänkanden och utlåtanden 4/2013” s 63.

Med detta alternativ behöver vi inte egen lagstiftning och all den kompetens som det kräver. Vi skulle få skatter i enlighet med aktiviteten på Åland.

Vi kommer att få vissa problem med att exakt få fram storleken på dessa skatter, men systemet har andra fördelar. Om det inte går att fastställa de exakta skatterna, så kunde man ju ha en ny sorts ”flitpeng”, som skulle basera sig på ”allmänna aktiviteten och hälsoläget” i den åländska ekonomin, ex arbetslöshet osv.

Jag avlutade med en förhoppning om att vi kunde fundera vidare på detta under sommarledigheten.

Nu ser det ut, som om Ålandskommittén går i denna riktning, så ur vår synvinkel dvs Åländsk Demokrati, så är vi nyfikna på den modell, som ÅK kommer att presentera. Kanske vi blir nöjda med det alternativet, även om de andra partierna hellre hade velat ta över beskattningen helt och hållet.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati