Regeringsprogram - Debatt del I

Fru Talman Fru Lantråd Ärade ledamöter av Ålands Lagting.

Det var med stort intresse jag såg fram emot detta regeringsprogram.

Tidigare som debattör var jag inte så intresserad av dessa allmänna skrivelser. Men det känns verkligen annorlunda i år.

Speciellt eftersom jag många kvällar kunde se dåvarande ledamoten Sjögren sitta sena kvällar uppe på sjätte våningen när jag gick förbi till mitt lilla arbetsrum.

Regeringsprogrammet för ett hållbart Åland, som man kallar det.

Där alla kapitel har adjektivet: Hållbar. Även hållbar demokrati.

Spännande. Man undrar ju om det är samma som Åländsk Demokrati?

Under presskonferensen förstod jag att hållbar ekonomi var det viktigaste avsnittet. Och så är det.

Hållbar ekonomi ger en möjlighet att förverkliga alla andra drömmar och visioner.

Vi inom ÅD gläder oss åt formuleringen om att landskapsregeringen bör utgå ifrån OFÖRÄNDRADE inkomster via avräkningen under kommande år.

Inga önskedrömmar, utan baserad på realism. Precis som vår flyktingpolitik. Om det sen går bättre så är det naturligtvis bra.

Sen fortsätter man i programmet med att beskriva hållbarhetsgapet i landskapsekonomin som RUNT 20 miljoner.

I budgetförslaget, som gavs av den avgående regeringen uppgavs att underskottet var 17 miljoner. Jag kritiserade det i den debatten. Enligt min mening tidigare här i Lagtinget, var underskottet närmare 30 miljoner, när man tittade närmare på uttagen från Pensionsfonden och PAF.

Nu har jag emellertid fått de sista siffrorna och har då kommit till att OM uttagen från Pensionsfonden ligger i nivå med KEVAS långtidsprognos, de finns i en revisionsberättelse, och uttaget från PAF ligger på 70% av den långsiktiga vinsten, så är underskottet 24 miljoner euro. Man kunde säga RUNT 20 miljoner. Så skillnaden börjar vara liten.

Om underskottet är 24 miljoner, så är det ca 2,1% av Ålands BNP. Vilket råkar vara lika stort som underskottet i Finlands stadsbudget i förhållnade till Finlands BNP. Vi ligger på alltså samma nivå som Finland.

Vi har samma kostnadsnivå som Finland.

Exportutvecklingen ser liknande ut.

Men vi har två stora fördelar.

Åland har en mycket lägre arbetslöshet.

Och Landskapet har inga lån. Landskapet har däremot en pensionsskuld om ca 350 miljoner euro, men pensionsfonden har en högre soliditet än den finska pensionsfonden.

Men problemet är naturligtvis utvecklingen . När minister Perämaa överlämnade sin övergångsbudget för fyra år sedan var underskottet ca fyra miljoner och målet för Gunell-regeringen blev att få budgeten i balans under fyra år.

Men nu fick minister Perämaa istället en övergångsbudget med ett underskott på runt 20 miljoner.

Men landskapsregeringen har definierat fyra delmål.

1. Trenden med ett växande negativt årsbidrag måste brytas. Detta är ju en självklarhet.

2. Intäkterna skall täcka driftsutgifterna.

Endast dessa två delmål vill regeringen uppnå under mandatperioden.

Först därefter kommer delmål nummer tre dvs att årsbidraget skall vara positivt och även täcka avskrivningarna.

Det betyder att regeringens målsättning är lägre än vad den avgående hade. Detta ställer jag mig kritisk till och frågar: Varför sänker regeringen Sjögren målet?

Däremot håller jag i mångt och mycket med alla de alternativ som regeringen räknar upp för att uppnå en förbättring i budgeten / resultatet.

Men det är en sak som jag saknar. Sipilä-regeringen har fokuserat sig på att försöka förbättra konkurrenskraften med fem procent. Det är hans mantra.

Med minst samma höga kostnadsnivå, och liknande problemställning så borde man väl även på Åland även se över kostnadsnivån, för att få en förändring till stånd.

Min fråga är: Varför talar inte regeringen Sjögren om en sänkning av kostnadsnivån i sitt program?

I regeringsprogrammet kan vi läsa att arbetsvärderingsprojektet fortsätter och målet är att landskapet skall ha jämställda löner år 2020.

Mina frågor här är: Hur mycket tror regeringen att detta kommer att kosta OM man väljer att höja de löner som är för låga?

Har regeringen funderat på andra alternativ för att få jämställda löner? Exempelvis kunde man ju spara lika mycket om man sänker de löner, som är för höga.

Eller en kombination av att sänka och höja som kan bli kostnadsneutral.

Tack för ordet Fru Talman

Donationsavdrag till flyktinghjälp också!

Vi upplever nu de största migrationsströmmarna till Europa i modern tid.

Kanske någonsin. Detta är vi kanske överens om.

Mariehamn har tagit emot de första flyktingarna från Mellanöstern i denna våg. Drygt 20 personer, vilket inte märks någonstans i flyktinglägren.

Är detta det bästa sättet att hjälpa flyktingar? Detta är vi inte helt överens om.

I Sverige har man tagit emot stora mängder av asylsökande. Så många att man nu ställer om kursen. Löfven säger att man varit naiva i sin politik. Han inkluderar, kanske felaktigt, alla svenskar.

Det har även lokalt förekommit debatter om huruvida man skall hjälpa flyktingar genom att förflytta dem till vårt samhälle, eller att hjälpa dem lokalt.

De som vill förflytta flyktingar ser sig själva som goda och medmänskliga. De ser de personer, som vill hjälpa flyktingar på närmare håll ses som omänskliga och ibland som personer med en ovärdig människosyn.

Sveriges resurser till flyktingar går till 90% till Sverige. Man har till och med tagit pengar av biståndsmedel för att finansiera flyktingmottagandet.

Vi har olika åsikter om hur flyktingar bäst kan hjälpas. Med tanke på dem själva. Och med tanke på vårt samhälle.

Talmännen i lagtinget har i sin talmansed lovat att tjäna Åland och dess befolkning. Detta är eden. Inte för personer i andra världsdelar.

Vi inom ÅD anser att flyktingar hjälps bäst närmare deras hemtrakter. Av många orsaker. Även med tanke på Åland och dess befolkning.

När det gäller Finlands flyktingmottagning, så är det främst stat och kommun, som fattar de politiska besluten.

När det gäller att hjälpa flyktingar på närmare håll, så finns många alternativ.

Tyvärr har Finland dragit ner på biståndsmedlen på grund av den ekonomiska situationen.

Kommunerna på Åland är kanske inte mest lämpade att sända finansiella medel till flyktingområdena. Ett alternativ är naturligtvis att lagtinget fattar ett beslut om att stöda flyktinghjälpen.

Ett annat alternativ är naturligtvis att ålänningarna som privatpersoner, eller som företagare, skänker pengar till flyktingorganisationer. Vi har ju redan sett många lovvärda exempel på detta. I veckan kunde vi läsa i media om ”Åland skramlar”, ett mycket lovvärt initiativ.

Fru Talman

Idag har vi ett lagförslag framför oss för att bland annat kunna medge ett avdrag i beskattningen för donationer till vetenskapliga ändamål.

ÅD:s förslag går ut på att ändamålet för dessa donationer kunde breddas för att även inkludera donationer till flyktingorganisationer.

Maximibeloppet för dessa avdragbara donationer kunde dock vara lägre. Men kanske med ett minimibelopp om 250 euro per år. Och kanske utan självrisk.

Med en snabb behandling så kunde dessa donationer kunna vara avdragsgilla redan i början av 2016 och kunde ses som en försenad julklapp.

Och Åland skulle, genom att ändra sina beskattningsregler på detta sätt, kunna bli ett föregångsland i Europa.

Att ta emot 20 flyktingar till Mariehamn gör nog inte att vi kommer på någon europeisk välgörenhetskarta.

Med en önskan om att utskottet kan ta med dessa tankegångar i sitt betänkande.

TACK fru Talman.

Budgetanföranden - tre i sammandrag.

Fru Talman, värderade ledamöter av Ålands lagting.

Detta är ett litet steg för mänskligheten, men det känns som ett stort kliv för en debattör att stiga upp i talarstolen i ett parlament. Även om jag ju sitter närmast. Det är som i skolan. Fröken placerade mig alltid närmast, eftersom jag var lite busig på den tiden.

Som lärare har jag undervisat i budgetering i olika sammanhang.

Då brukar jag enkelt förklara budgetprocessen så att man först gör en grov uppskattning av försäljning och intäkter, eller i detta fall skatteinkomster, och sen en uppskattning av kostnader och en önskelista för investeringar. Det är det första versionen.

Den ska i princip alltid gå på minus. Annars har man inte varit kreativ.

Men sen ska man ju fila på intäkter och framförallt kostnader, tills man når en budget i balans. Då är budgeten klar att presenteras.

Den här budgeten med 18 miljoner i underskott är bara en julklappslista, som jag brukar säga.

Men jag förstår att man i det politiska spelet gäller andra regler.

Men ÅD har lämnat in två budgetmotioner, för att belysa hur den borde se ut.

Den första gäller uttaget från Pensionsfonden. Enligt budgetförslaget, så skall 18.5 miljoner tas från Pensionsfonden. Samma som senaste år. Men tidigare tog man ut 13 miljoner per år.

Då man ökade uttaget så skrev landskapets revisor att man inte kan använda Ålands Pensionsfond som en buffert för att få budgeten i balans. Detta är också min åsikt.

ÅD föreslår i sin första budgetmotion att uttaget skall sänkas till 13,5 miljoner igen.

En annan stor intäkt i budgetförslag är pengar från PAF. 20 miljoner.

Ser man i PAFs resultaträkning under de senaste fem åren så har PAF haft en vinst på just 20 miljoner per år i medeltal. Och då är det väldigt optimistiskt att ta ut 20 miljoner på ett år.

Vi kunde säkert debattera en hel dag om hur mycket vi skall eller kan ta, men mellan tummen och pekfingret, så säger jag 70% av den långsiktiga vinsten alltså 14 miljoner.

Enligt ÅDs andra motion så skulle man istället ta ut 14 miljoner, eller 70% av den långsiktiga vinsten.

Jag förstår att detta försämrar budgeten, men det ger en riktigare bild av verkligheten.

Det betyder, enligt min mening, att det verkliga underskottet i förslaget till budget är 30 miljoner euro.

Vi har en god ekonomi på Åland med hög levnadsstandard, mycket låg arbetslöshet och stabila priser.

Men vi har problem med en hög prisnivå och ett underskottet i de offentliga finanserna. Ansvaret för budgetunderskottet ligger i Lagtingets händer.

Som jag ser så är det ju bättre att stämma i bäcken än i ån. Vi har facit och kan se hur det gått för andra länder. Själv har jag ser utvecklingen i Portugal på nära håll. Där trodde man också att man hade mycket pengar , EU-pengar. Så småningom hamnade man att skära 30% på både löner och pensioner.

Men jag vill förtydliga att vi absolut inte, absolut inte, är i samma situation.

Men kanske vi behöver göra det som regeringen Sipilä strävar efter dvs att sänka kostnadsnivån med 5%.

Men som jag ser det, så är det så att vi måste föregå med gott exempel så att vi senare kan ta de svåra beslut som kommer att behövas.

Därför har ÅD lagt en budgetmotion om att lagtingsledamöternas arvoden skall skäras ner med 5%.

ÅD har också lagt en budgetmotion om att regeringsmedlemmarnas löner skulle skäras ner med 5%.

Dessa två åtgärder är bara kosmetika i budgeten (ca 150.000), men det är en signal om att vi börjar med oss själva.

Men om vi börjar med att sänka våra egna arvoden har vi lättare att lösa alla andra problem på olika sätt.

Dagen efter valet, så besökte jag Lagtingshuset med min portugisiska vän Helena, som var mycket imponerad över vad hon såg.

Några dagar senare berättade jag för henne att vi måste ha våra plana någon annanstans eftersom huset skall stängas och renoveras under ett år.

Då tittade hon förvånat på mig och sade: ”Ni måste ha mycket pengar på Åland?”

Vi har ett underskott i budgeten. Men kanske vi prioriterar fel saker?

Därför har ÅD lagt en budgetmotion om att vi skulle halvera renoveringskostnaden. Vi sparar 2 miljoner, renoveringstiden kan bli kortare, och vi kanske kan undvika hyror.

Ni minns väl hur det gick med renoveringen av Museibyrån. Blev den två eller tre gånger dyrare än beräknat?

Men det fanns några oroande tecken i debatten. Någon nämnde att budgeten har haft ett strukturellt underskott sedan 2008. Varför har man då inte gjort något tidigare? Har man hoppats på ”bättre nästa år”. Det klassiska misstaget före en kris.

Jag har också hört tankegångar här om att klumpsumman säkert skall öka från 2022 och att vi kanske till och med kan låna fram till dess.

Det betyder att man talar om en ”tillfällig” svacka från 2008 till 2022. Man vill börja låna för eventuella högre skatteintäkter om sju år.

Att låna mot framtida möjliga intäkter är en dödssynd.

Det är med såna uttalanden som kriser uppkommer.

Vi måste tänka i nya banor.

Jag hörde i ledamot Perämaas anförande om det sk hedersuppdraget.

Och det är en sak, som ÅD planerat att lägga en åtgärdsmotion om, alltså ”lika lön för likvärdigt arbete”. Jag hoppas att den skall tilltala många här i parlamentet.

Men vad jag har förstått, så skulle den reformen kosta 3 miljoner euro, om man gör den så som alla hittintills har tänkt sig, dvs att man höjer vissa löner.

Men om man istället sänker andra löner så sparar man tre miljoner. Men får ”lika lön för lika arbete” Skillnaden är sex miljoner euro på sista raden. Jag hoppas att denna lösning tilltalar de, som vill ha budgeten i balans. Man kan också frysa de löner, som anses för höga.

Kanske vi måste tänka i nya banor?

Jag tror att vi helt enkelt måste acceptera att detta är normalår och anpassa den sk kostymen efter detta. Allt annat är oansvarigt mot Åland och dess befolkning.

Lika oansvarigt som att öka antalet flyktingar till Åland.

Omvärlden har nu börjat inse att man hjälper flyktingarna bäst och säkrast närmare deras hemländer. Många ålänningar har kommit till denna insikt, och snart har vi nog en majoritet bakom denna åsikt.

Värderade ledamöter av Ålands Lagting.

Jag hoppas dessa budgetmotioner och denna åtgärdsmotion kan inspirera andra ledamöter av Ålands Lagting att tänka i nya banor för att spara och pengar. Jag hoppas att vi tillsammans kan göra om detta budgetförslag, och skapa en budget, som kan vara till gagn för Åland och dess befolkning.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati