Jonas
Bladh anser att det måste föras en debatt om flyktingmottagandet,
och jag håller med honom.
Såg
i en artikel att det finns 51.000.000 flyktingar i världen. Det är
viktigt att vi även på Åland diskuterar vad vi kan göra.
Det
är dock svårt att föra en debatt eftersom ”vanliga” regler
inte tycks gälla. Jag brukar ofta ha min utgångspunkt i ekonomi och
kostnader. Så även i min första insändare i
flyktingproblematiken.
Jag
lyfter fram frågeställningar, försöker få reda på kostnader och
risker med flyktingmottagning. Jag har blivit förvånad av
resultaten. Och jag har, min vana trogen, även haft konkreta exempel
för att karikera / förtydliga frågeställningarna.
Andra
må kalla mig vad de vill, och de må lägga vilka utgångspunkter de
vill på mig, men jag försöker enbart, som vanligt, att hitta
någonslags ”sanning”.
Eftersom
man från Stadens sida poängterade att staten skulle betala för
allt, så konkretiserade jag risken med att beskriva en hemvändande
IS-krigare i Vikingterminalen, för att i den följande mening
skriva: ”Betalar Staten då också?”
Ibland
kanske min satir inte passar in, men en del gillar den. Bladh frågade
dock om jag rent av anser att det rättfärdigade Breivik om någon
tidning hade refuserat hans insändare. Mitt entydiga svar är NEJ.
Däremot
håller jag inte med om att det är lätt att debattera
flyktingfrågor på Åland. Den ”långa tråden” på Åland
Ekonomi med 650 kommentarer visade kanske behovet?
Min
insändare ”50 nyanser av ”rasism” tog 12 dagar att komma i
tidningen. En handfull mail och två samtal. I ditt första mail
skrev du om ”lögner”, men när jag sänt några länkar, så
fick ”lögnerna” bli kvar. Igges replik kom in dagen efter. En
”lill” ABB kan vi få, och det är därför vill jag öppna upp
debatten.
JB
skriver att det finns en rädsla i samhället för det nya,
det okända och att den måste politikerna också ta på allvar. Det
håller jag med om, och anser att det är en paradox att Åland, som
fått garantier för att bevara svenska språket och kulturen väljer
att aktivt ta in personer med andra språk, annan kultur och annan
religion. Varför inte hjälpa närmare via Emmaüs , FN och andra
organisationer?
JB
anser dock att jag tappar bort mig i några ställen i insändaren.
Det gäller min nyans om våldsbrott och utlänningar. JB talar om
”våldtäktsepidemi” och nämner senare att faktaunderlag sällan
håller för vidare granskning.
Låt
mig därför förklara mitt tankesätt, så att det kan granskas.
I
den ”långa tråden” på Fb kom vi in på våldtäkter och jag
försökte beräkna risken. Hade sett en artikel i Hbl(26/4 2012),
där man skrev att över 30% av våldtäkterna begicks av utlänningar
och att irakierna var 0,1% av befolkningen men stod för 5% av de
uppklarade våldtäkterna. På annat håll framgick att överrisken
var 53 ggr.
Jag
gissade att hela Åland kunde få en population om ca 300 syrier när
programmet är klart.
I
Finland sker 16,8 våldtäkter / 100.000 innevånare. 29.000
ålänningar ”ska” begå 4,9 och 300 begår 0,05 våldtäkter/år.
Men 300 ”irakier i Finland” begår 2,7 enligt statistikcentralen.
Jag vill ha en prognos för ”syrier på Åland”. Kan jag ta samma
uppgifter? Jag vet att varken Syrien eller Irak är gamla homogena
nationer. De bildades efter första världskriget, då Frankrike och
England delade upp sina kolonier. Herrarna Sykes och Picot drog
gränser utan att bry sig om stammar, religioner etc. Då kan det
vara ganska rimligt att risken för personer från Syrien kan vara
lika stor som för personer från grannen Irak. De har liknande
bakgrund, är kvotflyktingar och integrationsprogrammet är ju
likadant.
Så
den bästa modell, som jag ser, är att antalet våldtäkter ökar
med 2,7/år% av befolkningen. ”Epidemin” innebär en ökning med
55%, men de utgör 1% av befolkningen. Rent statistiskt förekommer
även ca 80 våldtäktsförsök under denna period.
Jag
tycker detta är mycket skrämmande, men kritikerna hävdar bara
envist att jag räknat fel, utan att kunna förklara närmare.
Vad
tänker ni kvinnor, mödrar och feminister om detta?
Borde
inte den som vill ändra samhället komma med säkra kalkyler över
vad som händer när det gäller kostnader, risker för våldtäkter
osv?
Senare
granskade jag andelen utlänningar (ej Fin-Sve) bland de
våldtäktsdömda på Åland. De var 80%. Fungerar integreringen ännu
sämre än på fastlandet?
Det
finns några ”högriskländer” när det gäller våldtäkter och
IS-terrorism. Vissa har båda risker, bl.a. Syrien. Vad jag förstod
från fullmäktigemötet i MH, så är det flyktingar från Syrien
som är aktuella.
25%
av riksdagskandidaterna vill minska flyktinginvandringen med
hänvisning till terrorrisken. Då kan man fråga sig varför denna
diskussion inte förs på Åland?
Debatten
kring flyktingmottagande måste föras. Jag, och kanske även Bladh,
vill ha fakta i debatten. Kanske det kunde vara ett alternativ att
fråga läsarna i en enkät eller alla ålänningar via ett utskick:
”Vill
du att Din Kommun skall ta emot flyktingar från Syrien, Irak,
Afganistan, Somalia, Kosovo eller Libyen?”