Pressmeddelande från ÅD

Vi vill för det första på det bestämdaste avvisa påståendet att vi skulle vara emot invandring. Tvärtom är vi för invandring, så länge den sker av kärlek eller arbete.

Vi vill för det andra framföra att vi i huvudsak stöder den finländska flyktingpolitiken.

Vi vill för det tredje framföra att vi i huvudsak stöder den nuvarande flyktingpolitiken inom EU.

Däremot är vi mycket oroliga för den åländska flyktingpolitiken, som mera ser ut som en sen kopia av den flyktingpolitik, som man nu radikalt har förändrat i Sverige.

Vi ser med oro på utvecklingen i Sverige med över 50 områden med fullständigt utanförskap, som innebär att inte ens brandbilar kan fara in utan poliseskort. 

Vi vill inte att Åland skall bli ett liknande område för ett socialt experiment.

Strategigruppen för Åländsk Demokrati

Klockren vänskapskorruption?

Vi har informerats via de lokala medierna att Jarl Danielsson inte får förnyat förtroende som ordförande för PAF.

Den officiella förklaringen är att JD av ekonomiska orsaker har argumenterat emot en flyktingmottagning i Vårdö och att detta inte passade mot PAFs policy / PAFs profil / "varumärke" eller ”goda värden”, eller hur det nu uttrycktes.

Det intressanta är dock att detta beslut inte togs då JD som enda i kommunstyrelsen röstade emot flyktingmottagande utan först då kommunfullmäktige med rösterna 5-4 röstade emot ett mottagande. JD sitter inte i kommunfullmäktige. Alltså kunde inte JD ens rösta i den avgörande omröstningen.

Själv misstänkte jag dock att den egentliga orsaken kanske var ansvaret för den sk bokförar-härvan. Men jag förstår ju att det hade fläckat ner PAFs ”varumärke” / "moral" om man hade använt sig av den orsaken. 

Men nu har jag fått ytterligare en intressant pusselbit. Den säger att minister Perämaas kollega och partikamrat Tony Asumaa eventuellt skulle ha varit ansvarig för just övervakning av penningtvätt och andra olagligheter då han enligt uppgift har varit ”Head of Consumer Safety” (ung Chef för konsumentsäkerhet) på PAF under åren 2007 till 2011. (Källa: TAs egen hemsida) Bokföraren spelade på PAF under åren 2009-2012. (Källa Nyan 21.10)

Inte kan det väl vara så att den egentliga orsaken till att minister Perämaa skyller på Vårdö-historien är att han indirekt vill skydda sin partikollega och ministerkollega? I så fall börjar vi väl närma oss ett klockrent fall av vänskapskorruption, som jag ser det.

Jag är van vid att de ansvariga politikerna inte besvarar mina frågor, och i detta fall innebär det i så fall att mina värsta farhågor är besannade. 

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Döda inte våra traditioner!

Förra veckan hörde jag att Daghemmen i Mariehamn skulle ändra sina rutiner. I helgens tidningar så kunde så kunde vi se rubriker som att man inleder med att upphöra med julkyrkan.

Men i texten kan vi läsa att man även funderar på att lämna bort farsdag, morsdag, halloween och alla hjärtans dag.

I texten kan man läsa att man gjort det av religiösa skäl. Men när blev morsdag eller alla hjärtans dag religiös? Inte ens julkyrkan kan väl egentligen ses som så väldigt religiös. De som blivit omvända i en julkyrka lär väl nog kunna räknas på ena handens fingrar.

Nej, det gäller våra traditioner och en del av vår kultur, som man nu i Mariehamn vill bryta ner.

Vi fick självstyrelselagen för att bevara det svenska språket och kulturen. Inte för att döda den!

Jag ser därför fram emot att de ansvariga i Mariehamn förklarar sig. Vem har tagit beslutet och vad är syftet med att förstöra delar av vårt gemensamma kulturarv.

Man inleder med att eliminera fem ”helger”, men fortsätter antagligen med påsk, midsommar, valborg, julutsopningen och första maj. Inget mjöd på dagis längre!  Har man gett fingret, så brukar han ta hela handen.

På annat håll försöker man värna om kulturen, men här skall vi tydligen förstöra och systematiskt bryta ner den. En snabb titt i partiprogrammen ger visioner om utveckling av den åländska kulturen, men ingenstans hittar jag visioner om att bryta ner den.

För barnens del handlar det också om att lite variation i vardagen. Något att se fram emot. Något att göra. Spontant kallade jag dessa helger för pysselhelger. Vi äldre talar om oxveckor, när vi har många veckor utan våra traditionella helger. Vi vill alla ha omväxling.

I stadsfullmäktige debatterades nyligen visionerna för Mariehamn. Där slogs fast visioner för ett ekonomiskt hållbart Mariehamn, och för ett miljömässigt hållbart Mariehamn.

Det fanns även förslag om att lägga till kulturell hållbarhet. Något som även vi inom Åländsk Demokrati har förordat. Likt miljömässig hållbarheten, så skulle målet vara att lämna tillbaka den kultur, som vi själv fått. Visst ändrar kulturen över tiden, men att aktivt förstöra det, som generationer byggt upp, är ett svek både mot tidigare generationer och mot kommande.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Frågor till Ålandstidningen

Under rubriken ”Det är dags för storstädning inom Sannfinländarna” analyserar Kerstin Österman den knepiga situationen i ett av Finlands regeringspartier.

Avslutningsvis skriver hon: ”Det är med detta Sannfinländska parti, som Åländsk Demokrati nu funderar på att knyta kontakter.”

Detta är helt riktigt. Vi har nämnt alternativet i några sammanhang och själv funderar jag på om detta kunde vara ett altrenativ. Vi har också en intern diskussion om detta, och kan väl lugnt konstatera att åsikterna är mycket varierande. Men i nuläget är det enbart funderingar.

Men eftersom Ålandstidningen även kommenterat dessa diskussioner i en ledare, så vill jag ställa några frågor till ÅT.

Vi har, som bekant, en situation sedan drygt ett år att Sannfinländarna, som ett av de största partierna i riksdagen, är ett av de tre partierna i Finlands regering. Sfp är numera i opposition.

Besluten i Finlands regering påverkar Åland hela tiden. Ibland negativt. Ofta skyller de lokala politikerna just på Sannfinländarna. Det har hänt att ledande politiker kallat deras politik för ”svinaktig” och ”rappakalja”.

När det talas om de andra partierna, så framhåller de åländska partierna gärna hur goda kontakter de har, men inget parti har nämnt att de har kontakter till SF.

Tycker ÅT att detta är en bra situation? Tycker ÅT att någon borde ha kontakter? Vem i så fall?

Personligen ser jag det som ett alternativ att Åländsk Demokrati kunde ha dessa kontakter. Inte för att vi skulle ha identisk politik. Inte för att vi skulle låta oss påverkas av deras åsikter. Inte för att vi skulle acceptera deras inrikespolitik, utan för att vi på ett ideologiskt plan (ex Wikipedia) nämns som samma typ av parti.

Personligen tror jag att vi kunde ha lättare att ifrågasätta ex deras ålandspolitik än andra partier, som exempelvis står längre från SFs flyktingpolitik.

Personligen tror jag att vi nog skulle våga ställa svåra frågor angående deras ålandspolitik för att reda ut hur den egentligen ser ut. Vad är skrönor och populistiska blogginlägg utan förankring inom partiet? Hur ser ålandspolitiken egentligen ut?

Så frågan till ÅT blir: Hur tycker ni att relationen mellan Åland och SF, som regeringsparti, bör skötas i framtiden? Ska vi fortsätta dagens ”dialog” med invektiv, eller bör vi försöka hitta andra alternativ?

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati