Om registrering av vattenfarkoster

I måndags behandlade vi i en Komplettering av lagförslaget om vattenfarkoster där regeringen vill höja gränserna för registrering av vattenfarkoster. 

Då debatten är lite komplicerad, så vill jag komma med några förtydliganden. 

Den finska regeringen har diskuterat möjligheten att införa en årlig skatt på innehav av vattenfarkoster. Detta lagförslag kommer i så fall att diskuteras och debatteras i riksdagen. Men denna lag kommer inte till Lagtinget. 

Det framfördes i debatten att ändringen av lagen om vattenfarkoster skulle förhindra den sk båtskatten på Åland, men jag är övertygad om att våra kloka sympatisörer genomskådar detta och ser att detta endast är ett populistiskt spel för gallerierna. 

Nyligen frågade Ålandstidningen minister Nordberg följande: ”Betyder det här att ålänningar slipper båtskatten om den införs?” Och svaret var: ”– Nej. Finland kan uppta avgifterna på deklarationsblanketten. Det betyder ju inte att någon ålänning slipper båtskatten om den införs.”

Enligt ÅT säger även Merja Sandell, regeringsråd på Finansministeriet att en ändring av båtregistret inte kan stoppa skatten. 

Därför anser jag att detta ändringsförslag endast är en verkningslös populistisk käppar-i hjulet-politik av den åländska regeringen, mot ett lagförslag som tas fram av den finländska regeringen, bestående av Samlingspartiet-Centern och Sannfinnländarna.

I en replik av Petri Carlsson, där han blev tillrättalagd av Talmannen för att han avvek från ämnet, försökte han i ren desperation sammankoppla Åländsk Demokrati med Sannfinländarna. Då ledamöter frångår ämnet så behöver man absolut inte replikera, men jag vill här för tydlighetens skull påpeka att Åländsk demokrati inte har några kontakter med Sannfinländarna utan är 100% åländskt och 100% självständigt.

Jag vill på samma gång avfärda alla spekulationer om att Åländsk Demokrati skulle ligga bakom Brexit eller Trumps seger i USA.

Jag såg det som väldigt olyckligt att detta populistiska lagförslag, skulle snabbbehandlas samma dag, som hela landskapsregeringen var i Helsingfors för stretegiförhandlingar med Sipilä-regeringen. Det ger olyckliga signaler.

Jag föreslog därför en bordläggning till onsdag så att vi kunde få minister Nordbergs syn på ärendet. Talmannen hade på eget initiativ avfört alla de övriga sex remissärendena med samma motivering.

Mitt förslag om bordläggning fick inget understöd utan ärendet remitterades omedelbart för en behandling i lagutskottet bortom medias och allmänhetens insyn.

Majoriteten i lagtinget vill uppenbarligen enbart vara marionetter för regeringen och inte utföra en självständig kritisk granskning av regeringens förslag. 

Lagförslaget återkommer dock till lagtinget för fortsatt behandling i december och då ges en ny, om dock sen chans, att höra minister Nordberg i frågan.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati

Åsiktsregistrering, en del av det "moderna ledarskapet"?

Vi har kunnat läsa om att man eller kvinna går från hus till hus på Vårdö för att fråga om man är för eller emot flyktingmottagning i kommunen.

I media verkar detta enbart refereras okritiskt och förefaller att ses som ett positivt fenomen. Men vad innebär det egentligen och vad innebär det i förlängningen för det åländska samhället?

Dessutom görs det just på Vårdö, med allt som hänt där under de senaste veckorna.

Vad händer med dem, som inte skriver under denna ”frivilliga” lista?

Vissa delar av vår landskapsregering talar ofta om det ”moderna ledarskapet”. Är detta ett resultat? Är inte detta en form av åsiktsregistrering? Är denna form av åsiktsregistrering i enlighet med gällande lagar?

Personer, som inte skriver under den ”oskyldiga” listan måste "förklara" varför de inte vill göra det.

Å andra sidan, så skriver väl många under för att behålla arbete, förtroendeuppdrag och social gemenskap.

Hur blir det sedan i fortsättningen för de personer, som av olika orsaker vill träda ut ur kyrkans gemenskap? Kommer de automatiskt att få en stämpel av att vara emot flyktingmottagning?

Och hur är det med de som inte tillhör kyrkan? Det finns ju t o m lagtingsledamöter, som inte tillhör kyrkan. Ska vi då a priori anse att de är emot flyktingar?

Förr i tiden markerade prästen i kyrkboken vem som deltog i nattvarden, och vilka inte. När de deltog första gången efter barnsbörden osv.  

Vill det ”moderna ledarskapet” på Åland att denna registrering skall utsträckas också till andra kommuner? Vilken bli sedan nästa fråga, där man måste visa att man är regeringen trogen?

Är det detta som är det ”moderna ledarskapet”?

Vart är vi på väg? Är det ett övervakningssamhälle? Är det ett samhälle med angiveri? Vart försvann det öppna och toleranta samhället? Skall vi ha denna åsiktsregistrering på Åland? Vårdöborna uppfattar i alla fall den som mycket obehaglig.

Det förefaller som om vi fjärmar oss det demokratiska samhället och närmar oss ett mer auktoritärt statsskick med förebild i de forna öststaterna. Men en del av regeringen kanske fortfarande ser dessa samhällen som en förebild?

Denna åsiktsregistrering har uppenbart inspirerats, även om den inte har sanktionerats, av regeringens "moderna ledarskap".

I lördags var jag ut till Vårdö och körde längs den idylliska gamla postvägen och knackade på många dörrar för att göra en lite ovetenskaplig gallup kring flyktingmottagning i Katrinas eller kanske snarare kapten Nordkvists gamla hemtrakter.

De fick svara ”ja” eller ”nej” på en gul lapp. Svaren gavs anonymt i en plastflaska. Resultatet kommer jag att presentera i Lagtinget på fredag då vi har en öppen och fri debatt angående misstroendet mot regeringen.

Det är då vi skall föra en debatt om vem vill fortsätta med detta ”moderna ledarskap” och vem, som vill byta ut det.

Stephan Toivonen

Åländsk Demokrati