I den första debatten i Lagtinget om Lagen om stöd för
vindkraftverk sade Vicelantrådet att jag är parlamentariskt oerfaren. Där har
hon helt rätt. Men jag försöker lära mig.
Nu har jag lärt mig, att när man ska presentera en lag som ger
ett stöd om 2.700.000 euro till vindkraftverk, så ska man inte själv presentera
det i Lagtinget utan låt en kollega göra det. Denne beklagar sig och säger att
han fick två minuters varsel.
Jag hoppas verkligen att ryktena i lagtingskorridorerna om
att Vicelantrådet Gunell satt hos frissan inte stämmer. Så kan man väl inte
göra om man är erfaren och prioriterar förnyelsebar el?
Den andra debattdagen, så är man i Borgå, så att man inte kan
svara på en enda fråga.
Själv är jag oerfaren och hade förberett mig med tre rejäla
anföranden både i ärendena. Det var svårt att få svar, då de flesta
ministerstolarna stod tomma.
Syftet med stödet till vindkraften är att 20 % av energin
skall vara förnyelsebar år 2020. När jag i en tidigare debatt frågade hur stor
del av elen, som är förnyelsebar redan nu, hade Vicelantrådet inget svar. Trots
erfarenheten. Och ansvaret.
Den blixtinkallade kollegan visste inte heller.
Nästan hälften av konsumtionen av el är i dagens läge
förnyelsebar. Varför skall vi då ta 2.700.000 euro från skattemedel för att nå
20%?
I budgeten sparar man 2.000.000 euro på ÅHS och sänker ”stöd
till invånare” med 700.000 euro.
Från elbolagens hemsidor kan vi också se att 70 % av den el
som säljs är helt koldioxidfri. Målet var 20 % mer år 2020, så det uppfylls med
råge. Om man vet och tar reda på det. Och kan presentera fakta i Lagtinget när
frågan ställs. Och är på plats.
Det står nämligen ingenstans i EUs målsättningar att elen
måste vara lokalt producerad. Målet är 20 % av konsumtionen.
Detta är inte exakta siffror, så Vicelantrådet får undersöka
detta noggrannare tills vi debatterar detta i plenum i slutet av maj.
Det går att svänga på dessa siffror. Stödet till vindkraften
har lett till att vi har ca 22 % koldioxidfri elproduktion, men vi har
sammantaget hela 66 % koldioxidfri konsumtion. Vi har nått 2/3 utan
subventioner. Varför subventionera bara en del av elkonsumtionen?
Redan nu säljer det ena elbolaget enbart koldioxidfri el.
Regeringen kunde presentera ett lagförlag där alla elleverantörer inom några år
skulle tvingas att enbart leverera koldioxidfri el. Det är konkurrensneutralt,
och det kostar inget för LR.
Kan Vicelantrådet även kan ge en uppskattning av skillnaden
på elpriserna på Åland och i Finland med tanke på den lokala energipolitiken?
Kabeln blev ju inte så billig, vad jag förstår.
Under debatten om tobakslagen ondgjorde jag mig över att man
i framställningen endast hänvisade till artikel 20 i ett direktiv. Den var på
tre och en halv sida. Vi ledamöter ska inte behöva läsa en lång juridisk text
för att gissa vad regeringen stöder sig på.
Jag sade att det blir bakläxa nästa gång.
I detta lagförslag hävdar regeringen sin åsikt man inte
behöver få ett tillstånd för detta stöd på förhand av EU-kommissionen med en
förordning, som innehåller 58 artiklar och är en svårgenomtränglig djungel på
70 sidor. Ett frånvarande Vicelantråd kunde inte upplysa om vilken artikel det
är fråga om.
Vi vet att det varit problem med att notifiera vindkraftstöden
(få dem godkända på förhand). Vi har
vindkraftsstöd som ligger sedan flera år i Bryssel. Den officiella förklaringen
är bara att de är långsamma. Men kan det bero på att EU anser att de inte är
korrekta, eller ligger nära gränsen? Kanske de snedvrider konkurrensen, då det
enbart går till vindel och inte till annan elproduktion. Är detta orsaken?
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati