Förslaget till tilläggsbudget fick ömsom ros och ömsom ris
när debatten gick het i Lagtinget.
När Åländsk Demokrati fick möjlighet som minsta och sista
lagtingsgrupp att få ge sina kommentarer, så var det dags för ris.
Men inledningsvis ville jag i alla fall ge en ros åt
Lantrådet.
När regeringen tillträdde så erkände ni genast att
underskottet var ca 20 miljoner, även om man kunde läsa +100 miljoner på sista
raden i den opedagogiska uppläggningen av budgetförslaget.
Ni lovade omgående att försöka eliminera underskottet under
fyra år. Det blir då 5 miljoner per år. I år skär ni 1,7 miljoner och nästa år
6,7. Så ni uppfyller det ni lovat. Och det ska ni ha en eloge för.
Men politik är också att välja.
Och när jag sen tittade närmare på besparingarna, så kunde
jag se att ni avser spara 2,2 miljoner genom att minska landskapsandelarna till
kommunerna och stöden till invånarna. Då skuffar ni ju bara sparbetinget
framåt. Kommunerna och de mindre bemedlade skall spara för er. På presskonferensen
räknade ni upp följande stöd: Moderskapsunderstöd, bostadsbidrag,
studiepenning, hemvårdsstöd, barnbidrag, fibromyalgipatienter,
arbetslöshetsunderstöd och utkomststöd.
Sedan vill ni spara 2 miljoner från ÅHS och vill dessutom
höja självfinansieringen dvs avgifterna. Resten eller 1/3 skall spara från
administrationen. Åland har väl relativt sett Europas största offentliga sektor
och därför tror jag att många hade förväntat och hoppats på en lite annan
fördelning.
Som grädde på moset vill ni dessutom ge 2,7 miljoner i stöd
till vindelsproduktionen. Inte till invånarna.
I samband med den ordinarie budgeten lämnade jag in två
motioner om att sänka lagtingslönerna och ministerlönerna med 5%, eftersom vi
ju inte skulle drabbas av de besparingar som då var på gång. Nu påverkas vi ca -1%,
men alla andra i samhället får ca 4% större nedskärningar. Därför känns det
lite märkligt att regeringen varken justerar lagtingslönerna eller regeringens
löner utan istället väljer att sänka ”stödet till invånarna” med ca 3%. I ett budgetförslag, som skall ”skapa
framtidstro”, som det hette.
Jag hade tänkt återanvända mina motioner, men av tekniska
orsaker går det inte att lägga in motioner i dessa frågor denna gång.
Landskapet skall snart omförhandla tiotals kollektivavtal.
Skulle det inte vara lättare att kunna vara återhållsam där om man först sänker
lagtingslöner och regeringslöner med 4% dvs samma som man beräknar att alla
andra löner minskar? Istället för att sänka ”bidrag till invånare” med 3%?
Jag lovade häromdagen till moderaterna att jag skulle vara
lite snällare mot dem, av personliga skäl, och jag kan väl till och med ge er
en eloge för att ni lyckats med konststycket att från förra budgeten ändra
genom att ta från de fattiga och ge åt de rika.
Någon har sagt att politik är att välja. Ni har gjort era
val. Men för min del, så skulle jag gärna vilja höra diskussionen som kunde
uppstå när Lantrådet eller Vicelantrådet under sin cykeltur på morgonen möter
en ensamstående tvåbarnsmor, som just blivit arbetslös.
Hur förklarar ni för henne att ni vill minska barnbidragen,
sänka moderskapsunderstödet, sänka hemvårdstödet, sänka
arbetslöshetsersättningen, spara in 2 miljoner på ÅHS, höja patientavgifterna
och satsa 2,7 miljoner på vindkraftsstöd och som grädde på moset satsa 140.000
till ”extra stödundervisning för elever som flyttar till landskapet från andra
länder och regioner” som ni skriver. Jag tror vi alla vet vad ni avser.
Jag skulle väldigt gärna vilja höra den argumentationen.
Kanske jag skulle lära mig något om politisk retorik då?
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar