Fru Talman Fru Lantråd Ärade ledamöter av Ålands Lagting.
Det var med stort intresse jag såg fram emot detta regeringsprogram.
Tidigare som debattör var jag inte så intresserad av dessa allmänna skrivelser. Men det känns verkligen annorlunda i år.
Speciellt eftersom jag många kvällar kunde se dåvarande ledamoten Sjögren sitta sena kvällar uppe på sjätte våningen när jag gick förbi till mitt lilla arbetsrum.
Regeringsprogrammet för ett hållbart Åland, som man kallar det.
Där alla kapitel har adjektivet: Hållbar. Även hållbar demokrati.
Spännande. Man undrar ju om det är samma som Åländsk Demokrati?
Under presskonferensen förstod jag att hållbar ekonomi var det viktigaste avsnittet. Och så är det.
Hållbar ekonomi ger en möjlighet att förverkliga alla andra drömmar och visioner.
Vi inom ÅD gläder oss åt formuleringen om att landskapsregeringen bör utgå ifrån OFÖRÄNDRADE inkomster via avräkningen under kommande år.
Inga önskedrömmar, utan baserad på realism. Precis som vår flyktingpolitik. Om det sen går bättre så är det naturligtvis bra.
Sen fortsätter man i programmet med att beskriva hållbarhetsgapet i landskapsekonomin som RUNT 20 miljoner.
I budgetförslaget, som gavs av den avgående regeringen uppgavs att underskottet var 17 miljoner. Jag kritiserade det i den debatten. Enligt min mening tidigare här i Lagtinget, var underskottet närmare 30 miljoner, när man tittade närmare på uttagen från Pensionsfonden och PAF.
Nu har jag emellertid fått de sista siffrorna och har då kommit till att OM uttagen från Pensionsfonden ligger i nivå med KEVAS långtidsprognos, de finns i en revisionsberättelse, och uttaget från PAF ligger på 70% av den långsiktiga vinsten, så är underskottet 24 miljoner euro. Man kunde säga RUNT 20 miljoner. Så skillnaden börjar vara liten.
Om underskottet är 24 miljoner, så är det ca 2,1% av Ålands BNP. Vilket råkar vara lika stort som underskottet i Finlands stadsbudget i förhållnade till Finlands BNP. Vi ligger på alltså samma nivå som Finland.
Vi har samma kostnadsnivå som Finland.
Exportutvecklingen ser liknande ut.
Men vi har två stora fördelar.
Åland har en mycket lägre arbetslöshet.
Och Landskapet har inga lån. Landskapet har däremot en pensionsskuld om ca 350 miljoner euro, men pensionsfonden har en högre soliditet än den finska pensionsfonden.
Men problemet är naturligtvis utvecklingen . När minister Perämaa överlämnade sin övergångsbudget för fyra år sedan var underskottet ca fyra miljoner och målet för Gunell-regeringen blev att få budgeten i balans under fyra år.
Men nu fick minister Perämaa istället en övergångsbudget med ett underskott på runt 20 miljoner.
Men landskapsregeringen har definierat fyra delmål.
- Trenden med ett växande negativt årsbidrag måste brytas. Detta är ju en självklarhet.
- Intäkterna skall täcka driftsutgifterna.
Endast dessa två delmål vill regeringen uppnå under mandatperioden.
Först därefter kommer delmål nummer tre dvs att årsbidraget skall vara positivt och även täcka avskrivningarna.
Det betyder att regeringens målsättning är lägre än vad den avgående hade. Detta ställer jag mig kritisk till och frågar: Varför sänker regeringen Sjögren målet?
Däremot håller jag i mångt och mycket med alla de alternativ som regeringen räknar upp för att uppnå en förbättring i budgeten / resultatet.
Men det är en sak som jag saknar. Sipilä-regeringen har fokuserat sig på att försöka förbättra konkurrenskraften med fem procent. Det är hans mantra.
Med minst samma höga kostnadsnivå, och liknande problemställning så borde man väl även på Åland även se över kostnadsnivån, för att få en förändring till stånd.
Min fråga är: Varför talar inte regeringen Sjögren om en sänkning av kostnadsnivån i sitt program?
I regeringsprogrammet kan vi läsa att arbetsvärderingsprojektet fortsätter och målet är att landskapet skall ha jämställda löner år 2020.
Mina frågor här är: Hur mycket tror regeringen att detta kommer att kosta OM man väljer att höja de löner som är för låga?
Har regeringen funderat på andra alternativ för att få jämställda löner? Exempelvis kunde man ju spara lika mycket om man sänker de löner, som är för höga.
Eller en kombination av att sänka och höja som kan bli kostnadsneutral.
Tack för ordet Fru Talman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar