Niklas Lampi skriver i sin ledare att jag tappar väljarnas
förtroende.
NL: ”De som valde in Toivonen har inte fått någon som driver
det han pratade om i valrörelsen. I stället bjuder han på alltmer bisarra
lappkast i helt andra frågor.”
NL: ”Om syftet inte är att vara på plats när viktiga frågor
behandlas och inte heller att arbeta för de frågor man gick till val på – vad
är då poängen med att sitta i lagtinget?”
När det gäller förtroendet, så vet jag att sympatisörerna i facebookgrupperna
är lojala. Jag hoppas att det även gäller alla andra, och även nya
sympatisörer.
Det var faktiskt sympatisörerna, som ledde mig in i
vindkraftshärvan.
ÅD hade en huvudfråga, men vi ville aldrig bli ett
ensaksparti. Före valet var NL rädd för att ÅD inte skulle ha mycket att göra i
lagtinget. När jag nu debatterar i många ämnen, så är även det ”fel”. Men talar
om flyktingfrågan när stödet till vindkraften är på agendan, då blir man
garanterat avbruten av talmannen.
Kanske jag måste summera svängarna i vindkraftslagen för NL?
I remissdebatten i plenum då lagen skulle presenteras satt
Vicelantrådet hos frissan och en kollega fick i all hast göra en presentation.
Mitt gruppanförande innehöll dels åsikter om budgeten och
dels frågeställningar om stödet till vindkraften. Några svar fick jag inte.
Under den andra debattdagen var Vicelantrådet i Borgå och
kunde inte besvara en enda fråga.
Under korta pausen i plenum vistades jag i Portugal. Mina
väljare visste att jag bor i Portugal och jag hoppas att de accepterar detta.
Frågor kan ställas i olika skeden och jag försöker, med min begränsade
erfarenhet, välja ett bra alternativ. Kanske inte alltid så som man brukar. Jag
ställde även frågorna i några insändare, utan att få svar.
NL skriver att jag inte är på plats. Jag har deltagit i
varje plenum. Torde ha haft flest anföranden. I debatten om vindkraften hade
jag flest anföranden. Men i de korta utskottsmöten då vindkraften behandlades valde
jag att kalla Roger Nordlund, som ersättare. Kanske även Lampi kan erkänna att
behandlingen knappast blev sämre av detta. Resultatet i betänkandet blev:
”Utskottet bedömer det viktigt att tillse att verksamheten fortgår och att den
tekniska kompetensen inom vindkraft blir kvar i landskapet, särskilt med tanke
på framtida möjligheter att utnyttja vindkraften då marknadsförutsättningarna
blivit bättre för vindkraftens del.”
Jag tror inte att mitt deltagande hade ändrat på texten i
avgörande grad.
Jag visste att jag kunde ställa frågor i debatten i plenum
och även framföra mina åsikter. I utskott får vi inte debattera med hörande. Vi
tar del av deras information och kan ställa frågor.
Alla frågor och svar och argument i parlamentet bevaras i skriftliga
protokoll. I utskott förs inte protokoll. I plenum kan samtliga 30 ledamöter (och
allmänheten) höra svaren/tystnaden. I utskottet sitter sju ledamöter.
Vicelantrådet valde att besvara tre frågor i plenum, om jag
minns rätt. De andra förblev obesvarade trots att hon nu i alla fall var
närvarande.
I andra behandlingen hade jag två anföranden. I det första
framförde jag motargument och åsikter. Vicelantrådet ansåg att jag inte skulle
uppta kollegornas tid i onödan. Jag ansåg att det var min parlamentariska
rättighet.
Jag ställde frågor i remissdebatten och i pressen utan att
få svar. Sedan i den sk första behandlingen motiverades oviljan att svara med
att frågorna hade besvarats under ett utskottsmöte på ca 30 minuter.
Min åsikt är att oppositionen kan välja när och var vi
ställer våra frågor, medan ministrarna bör besvara frågorna när de får dem. Ibland
måste de kanske besvara samma fråga flera gånger.
I mitt andra anförande i andra behandlingen - utan slips för
att illustrera att det var av privat natur - så sade jag att jag stödde lagen.
Att ta av sig slipsen är tydligen ”pajaskonster” enligt NL. I så fall har vi hela
tiden en pajas i Lagtinget.
Jag påpekade att effekten av lagen & budgeten är att man
tar pengar från sjukvården och ”bidrag till invånare” och ger dem åt
vindkraftsföretag. Socialdemokraterna talade om sin moraliska kompass. Jag
ansåg att den var på kontrakurs och att vänsterflygeln blivit öppen i åländsk
politik.
Detta skulle ge en möjlighet för mig som privatperson att
grunda ett nytt vänsterparti och en möjlighet att som den första någonsin kunna
komma in i lagtinget med två partier. Detta förutsatte lagens existens.
Om NL tänker ett varv till, så kanske han inser att mitt
”ja” som privatperson egentligen var det kraftigaste argumentet för att försöka
förmå de övriga ledamöterna att rösta nej.
NL har förärat mig två ledare för mitt agerande som
oppositionspolitiker i vindkraftsfrågan. Jag har i denna process hela tiden ifrågasatt
stödet, men också Vicelantrådet Gunells frånvaro och vägran att besvara frågor
i parlamentet.
Inte beror väl hennes vägran att besvara frågorna på att det
ligger en hund begraven någonstans? Beror NLs pseudodebatt på att inte han
heller klarar av att argumentera mot mig i sakfrågan?
Kanske NL skulle analysera frågeställningarna ovan och även fråga
sig om kronan på valets drottning glänser lika fint ännu? Men frisyren är det
inget fel på.
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar