Könskvotering av kandidater i val är uppe på tapeten.
En annan sida av kvoteringen är hur den i praktiken går till
i kommuner och i Mariehamns stad.
Enligt lagen skall minst 40% av personerna i en nämnd vara
kvinnor / män. Hur fungerar detta i praktiken?
Många nämnder i staden har åtta platser. Då tycker man att
5-3 kunde vara ”ganska jämnt”. Men nej. Det ger 37,5% män / kvinnor och det går
inte för sig. Endast 4-4 godkänns. Dvs 50% - 50%. Då frågar man om detta verkligen
var lagstiftarens avsikt? Om avsikten var exakt lika, så borde ju detta ha
skrivits in i lagen?
Ok, och med åtta ordinarie medlemmar, så följer åtta
suppleanter. Som också måste vara 4-4, eller?
Kunde man tänka sig att de räknas tillsammans? Så att ex 5-3
och 4-4 kunde räknas som 9 av 16 el 43% - 57%. Nej. Det måste vara fyra-fyra
både för ordinarie och suppleanter. Är detta verkligen lagstiftarens avsikt?
Nå, då ett större parti får en plats så får de ofta både
ordinarie och en ersättarplats. Alltså kan de välja så att de får ”rätt” kön på
respektive plats. Man kan (och man gör) alltså placera ex en kvinna på den
ordinarie platsen och en man som ersättare. Och sedan går ersättaren på de
flesta möten. Då han inte kan gå, så går den ordinarie medlemmen. Ska man kalla
detta mariehamnsdemokrati? Känns det rätt? Har man bara ordinarie eller
suppleantplats av ett viss kön kan man inte ”fuska” på detta sätt.
Ytterligare ett problem, som vi från Åländsk demokrati
noterade då nämndplatserna skulle fördelas i vintras var att vi fick
restplatserna, och de flesta av våra platser var ”flickplatser”, trots att vi
tyvärr enbart hade herrar som kandidater. I en nämnd fick vi både ordinarie och
ersättare (flickplatser). I ett bolag en ordinarie plats. Vi valde att låna ut dem.
En till moderaterna och en till socialdemokraterna. Kanske delvis för att visa
hur odemokratiskt systemet såg ut.
Enligt vår mening borde det minsta partiet få välja platser
och kön först. Vi har naturligtvis få personer att välja bland. Att med mycket kort
varsel välja en kvinna i nämnd X eller en man i nämnd Y är inte så enkelt för
ett mikroparti. Kanske vi hade klarat om det var tvärtom.
Vår lösning är att man först bestämmer sig för fördelningen
av platserna. Sedan får de minsta välja person / kön. Och sist det största
partiet, som ju har lättast att kunna anpassa sig efter könsfördelningen. Och
som sagt att man kunde ha 9-7 (5-3 och 4-4) i en nämnd och inte enbart 4-4 för både
ordinarie och suppleanter.
Men Niklas Lampi behöver inte vara orolig för våra sympatisörer.
De flesta är skeptiska till kvoteringen och de tillåter även att jag rör mig
utanför vår lilla box.
Åländsk Demokrati
Stephan Toivonen
Estoril
”Aldrig förgäta vi fädernas bygd,
vart vi i fjärrled än draga,
vart vi i fjärrled än draga”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar