Två frågor till Lantrådet

Jag skrev nyligen en insändare kring upphandlingsförsfarandet i allmänhet och uphandlingen av den södra linjen i synnerhet.

Insändaren avslutades en konkret fråga till ansvariga minister Thörnroos: ”Har LR har ställt en direkt fråga till EU om att kunna ha en begränsad upphandling i detta specifika fall?”

Jag motiverade detta med att svaret berör alla anställda på LRs färjor och skattebetalarna, som i slutänden kanske får en ännu dyrare skärgårdstrafik om man ser till helheten.

Det finns som bekant en gammal grundregel, om säger att om man inte har frågat frågat, så har man inte varit intresserad.

Jag har sett i pressen att minister Thörnroos är sjukskriven, så jag förstår varför jag inte fått något svar.

Emellertid har jag sett att Landrådet Gunell har tagit till orda i denna viktiga process. Det är mycket positivt. Det hör tyvärr inte till vanligheterna att ett lantråd deltar i debatten. Men tyvärr är svaret mer en kritik av oppositonens argument än att förklara och redogöra för de egna argumenten.

Gunell skriver dock: ”Men min syn på privatiseringar har under hela min tid som landskapspolitiker varit enligt tesen ”att inte privatisera av ideologiska skäl, men inte heller avstå att privatisera av ideologiska skäl om det finns konkreta vinster för skattebetalarna”. Inbesparingen i det fallet är över 3 miljoner årligen.”

Jag var själv tveksam till om det överhuvudtaget skulle bli någon inbesparing och skrev:

”På basen av från fakta och diskussioner på sociala medier så verkar risken stor att personalen i framtiden inte är skattskriven på Åland och att lönerna till stor del konsumeras på annat håll. Då kan nettokostnaden ligga nära 68.”

Och avsklutade med att konstatera:” En enkel överslagsanalys visar att risken är stor att upphandlingen är negativ för landskapet. LR måste se till helheten och inte bara kostnaderna. LR har säkert gjort en analys av detta, men den har jag inte sett.”

Gunell beskriver kort regeringens arbete: ”Jag kan lova att alla partier på Åland slår vakt om jobben, men man måste också inse att vi nu lever inom EU och det är dessa upphandlingsregler som gäller.”

EU står för öppenhet och konkurrens. Och konkurrensen har ökat inom EU och ökar hela tiden. Men det intressanta är att just på detta område, ”mindre trafik mellan öar”, så har utvecklingen gått åt motsatt håll. Tidigare gick gränsen för undantagsförfarande vid 100.000 passagerare per år. Denna gräns har höjts till 300.000.

Jag har förstått från annat håll att denna konsekvensanalys, som jag efterlyste finns någonstans i regeringens långa korridorer. Vore det inte då på plats att Gunell presenterar scenariet där personalen är skattskriven på annat håll. Blir det någon vinst för samhället i detta fall?

Och eftersom EU direktiv till och med kräver att man tar kontakt med EU om man vill genomföra en begränsad upphandling i ett specifikt fall, så blir min konkreta avslutande fråga till lantrådet Gunell: Har landskapregeringen frågat Eu i detta specifika fall, eller inför tidigare upphandlign av skärgårdstrafiken? För som sagt har men inte frågat, så har man inte velat. Och då hjälper det inte vilka dimridåer man lägger ut eller hur myckte man kritiserar opposition eller andra för deras åsikter i frågan.